GASELLPOJKEN
Gasellpojken
Gasellpojken är en pjäs av Johan Franzon som ingår i Dockteater Sesams tema om människor och relationer. Pjäsen handlar om en liten pojke som faller av en kamel mitt i öknen. Pojken adopteras av en flock gaseller. Med tiden glömmer han bort sitt ursprung. Han glömmer bort sitt språk och han kommer inte längre ihåg sin mammas ansikte eller doft. Gasellpojken förstår inte varför de andra i flocken kan springa så mycket fortare än han kan. Under en dryg timma, som på scenen motsvarar nio år, får publiken följa pojkens utveckling från människa till gasell.
Pojkens förvandling till gasell lämnar ett högst egenartat bidrag till konstens eviga diskussion: vad är en människa? Hur ser vi på oss själva och jämför oss med andra runt om kring oss? Är vi den vi är utifrån oss själva eller utifrån vår omgivning och miljö?
Manus: Johan Franzon
Regi / Konstnärlig Ledning: Nasrin Barati
Scenografi: Råger Johansson
Komposition: Per Störby
Röster: Pelle Evertsson
Ljus- och ljudteknik: Oskar Ekstrand, Conny Jacobsson
Film: Joakim S Hammond
Animation: Erik Rosén, Kalle Skagius
Illustration: Henning Cedmar-Brandstedt
Figurtillverkning: Niki Lindroth von Bahr
Skuggfigurer: Nasrin Barati, Eva von Hofsten
Skådespelare: Jerry Segerberg, Maria Lyttkens, Johan Arn Lundberg, Nasrin Barati
Producent: Emelie Johansson, Emma Rygielski
– Åke S Pettersson, Alba
Läs hela recensionen